– Jag är tacksam över att vara här och tar det dag för dag och match för match. Min största styrka på basketplanen är att arbeta hårt och bidra med vilja och energi. Lagkamraterna hjälper mig med svenskan. Den finns någonstans i mig, men behöver hjälp för att komma ut.

Julia Strachan är 23 år. Hon är uppvuxen i delstaten Massachusetts i USA. North Attleborough har ungefär 30 000 invånare. Boston finns 45 minuter bort med tåg. Närmaste storstad är Providence i Rhode Island.

– North Attleborough är en trevligt plats där idrotten är i fokus. Vädret är ungefär som i Skåne. Och det är bara en timmes bilresa till stranden.

Precis som många andra amerikaner har Julia rötter i Europa.

– Mammas sida är från Sverige och pappas släktingar kommer från Skottland, Irland, England och Italien.

Strachan – en idrottsfamilj

Julias mamma kom till USA som 16-årig utbytesstudent.

– En dag fick hon problem med ett dörrlås. En amerikansk kille dök upp och erbjöd sig att hjälpa till. Resten är historia.

Julias blivande föräldrar höll kontakt på avstånd i flera år.

– Mamma studerade i USA och pappa spelade amerikansk fotboll i Sverige, så i flera år var det ett det ett distansförhållande.

Längre fram blev Julias pappa förbundskapten för svenska landslaget i amerikansk fotboll.

– Några år senare gifte sig mina blivande föräldrar i Uppsala domkyrka. Sedan flyttade de till USA.

Julia har en universitetsutbildning i statsvetenskap och en Master i straffrätt.

– Min bror Michael studerar företagsekonomi och spelar amerikansk fotboll för University of Rhode Island i NCAA division I.

Att det blev basket var inte självklart för Julia.

– Det bara hände. Jag tävlingssimmade som barn och spelade även fotboll.

I tidiga tonåren fick hon tips om en uttagning för skollaget.

– Det gick bra och jag kom med – trots att min teknik inte var den bästa. Jag tror att coacherna uppskattade min arbetsmoral och att jag kämpade från första till sista minuten.

Ledare på Eos fritids

Att ha basket som yrke har länge varit en dröm för Julia.

– Det var nummer ett på min lista över saker som jag ville förverkliga.

Via sin agent lyckades hon få fyra erbjudanden om att spela basket i Europa.

– Men allra helst ville jag lära känna Sverige och söka efter mina rötter. Jag har exempelvis släktingar i Malmö.

Agenten och Julia tog kontakt med coach Irene Otamiri i Eos damlag.

– Och nu spelar jag där och stormtrivs med det.

Vad tycker du om SBL Dam?

– Jag är imponerad över den höga nivån. De svenska spelarna är både duktiga och välutbildade.

När Julia inte tränar och spelar matcher arbetar hon som ledare på Eos fritids.

– Det är ett roligt och omväxlande jobb. Jag upphör aldrig att förvånas över den stora energi som killar och tjejer i mellanstadiet har.

Julia har ettårskontrakt med Eos. Vad blir nästa steg?

– Jag vill spela basket så länge det går. Tiden får utvisa om det blir i Europa eller i USA. Pappa, mamma, min bror och jag har starka band. Jag saknar dem mycket.

Text: Henric Lindqvist, CopyBoost
Bilder: IK Eos

Alla nyheter